Obs , Långt inlägg , dock värt att läsas!!


Jack är fyra och ett halvt år. Han är världens goaste hund, husses och mattes allt, och älskad av alla deras vänner. Han är mycket förtjust i människor och har en ”ovana” att pussas när han hälsar. Hundexperter berättar att detta är ett sätt som hundar visar respekt och ödmjukhet på. En dag rastar husses mamma Jack, medan husse jobbar på sin bilverkstad. Jack och mamma går till verkstan och står utanför och pratar med Jacks matte, en vän till paret, samt en annan bekant som står en bit därifrån. De pratar en stund medan Jack vilar i solen. Mamma bestämmer sig för att gå in med Jack till husse. Den bekante som stått en bit ifrån dem är hundrädd och har tidigare undvikit Jack. Den här dagen går han dock fram till Jack samtidigt som mamma och Jack var på väg in och de möts framför en bil. Mannen sträcker fram handen och säger ”Hej vovven!” Mamma som inte vet att mannen är hundrädd låter Jack går fram till honom. Som vanligt när Jack ska hälsa hoppar han upp för att ge mannen en puss. Mannen får då panik och slår till Jack. På något sätt uppstår en skada på mannens överläpp. De måste ha krockat så att Jacks övertänder rivit upp två smala sår. Det finns inga andra sår på mannen. Det är tydligt att Jack inte bitit eftersom det inte finns några andra märken efter tänder. Jack är inte heller arg utan ser väldigt förvånad ut. Mamma hinner inte alls uppfatta vad som hänt. Husse blir tillkallad och han går fram och frågar mannen som skadats vad som hänt. ”Jag skulle bara hälsa” säger mannen. Det ena såret är bara en ytlig rispa, på andra sidan har det blivit ett djupare jack. De kör därför mannen till sjukhuset där såret sys. En vecka efter händelsen åker husse och matte till den bitne för att fråga hur han mår. Såret är läkt och syns bara svagt genom en mindre svullnad. I samband med besöket säger mannen att han slog till Jack för att han blev överraskad. I polisförhör har han dock (utan att husse och matte vet om det) sagt att han stod upp och blev anfallen av Jack. Detta är en ren lögn. Husse tror att det handlar om att mannen inte förstår att han får ersättning av sin försäkring även om det var en ren olyckshändelse. Polisen bryr sig inte om att höra vittnena som såg hela händelsen. När vi flera veckor senare ringer upp polisen Carina Lundberg och frågar varför hon inte hört vittnena säger hon: ”Men anmälan gjordes först dagen efter händelsen och då fanns inte några vittnen kvar”. Samma Carina Lundberg talar med Jacks husse som spelar in samtalet. Hon uttalar då som anledning till att vittnena inte hörts att "Man inte ska ta så mycket hänsyn till vittnen" och "En person har blivit biten och vad som än hänt före under eller efter spelar ingen roll". Veckan efter händelsen ringer polisen till husse och säger att Jack ska genomgå ett L-test (ett mentaltest som polisens hundar får göra för att kontrollera att de passar som polishundar). Husse säger att Jack inte mår bra. Han har haft kennelhosta 3 gånger under våren och är fortfarande medtagen efter senaste gången. Så han är inte i bra skick för att göra ett test. Husse är själv sjuk i influensa och har 39 graders feber. Polisen tar ingen hänsyn till detta utan testet ska göras omgående. Den besiktningsman som ringer upp, Harry Nilsson, inleder samtalet med att fråga varför husse inte redan avlivat Jack. I samtalet uttrycker Harry Nilsson sedan flera fördomar mot och en djup okunskap om amstaff-hundar. Husse är därför djupt orolig inför mentaltestet. Han vet att Jack är dömd på förhand. För att kunna dokumentera tar han med sig en videokamera. Under L-testet är Jack okopplad tre gånger. Han bryr sig varken om föremål eller människor. Han mår ju dåligt… Alla testmoment förs i följd, utan vila emellan. Vilan är väldigt viktig för att hunden ska kunna areagera den stress som uppstår vid varje testmoment. Vid ett av testmomenten står besiktningsmannen en bit från Jack och stirrar stint på honom. Jack bryr sig inte om det. Därefter gör besiktningsmannen en massa utfall mot Jack med händer och fötter. Jack står stilla och tittar förundrat på mannen som slutar efter en stund. Därefter fortsätter testet med att Jack får träffa okända människor (som han är ointresserad av). I protokollet hävdar dock besiktningsmannen att han avbröt momentet efter att ha stirrat på Jack varpå Jack stelande till och, enligt Harry Nilsson, tänkte anfalla. Harry nämner inte att han efter stirrandet gjorde utfall mot Jack som hunden inte alls reagerade på. I inspelningen av vad Harry säger till husse efteråt låter det dock annorlunda. På inspelningen hör man Harry argumentera för att Jack är störd eftersom han stod stilla vid utfallen, och ”inte rörde sig en millimeter”. Det sista testmomentet ”släden” utförs mycket oprofessionellt av polisen. Släden som är av plåt går på en skena i golvet och ser konstig ut. Den kommer farande emot Jack som blir rädd för den. Tyvärr välter den, varpå flera poliser rusar fram och ställer upp den igen. Det är mycket stök och slammer med plåt vilket gör Jack mycket orolig. Testet avbryts inte utan släden kommer mot honom på nytt – och välter igen! Efter ytterligare stök och slammer sätts den igång en tredje gång. Nu är Jack jätterädd. Han skäller på släden och visar tydligt att han inte vill vara nära den. Besiktningsmannen beordrar husse att gå med den skräckslagna Jack, fram och tillbaka på nära avstånd till släden. Efter att de gått förbi den fyra gånger säger besiktningsmannen ”Nu omhändertar jag din hund, han är psykiskt störd och ska avlivas”. Hela slädmomentet och besiktningsmannens uttalanden efteråt spelas in. Nu finns Jack på ett pensionat. Han är förmodligen ännu en gång sjuk i kennelhosta. Pensionatsinnehavaren beskriver hur Jack hässjat, flämtat och darrat när han kom till dem. Detta anses bero på stress. Husse berättar dock att Jack betett sig så under vårens sjukdomsepisoder. Polisen använder pensionatets uttalande för att stödja att Jack är en aggressiv hund. Pensionatet skriver dock om en tydligt ledsen hund ,som inte tycker om andra hanhundar (han skäller på dem), inte viftar på svansen särskilt ofta och som skäller när han är instängd. Ingen normal person kan väl tycka att detta är ett märkligt beteende från en hund som är ensam, rädd och inte mår bra! Nu har beslutet kommit att Jack ska dö. Han är dömd till döden efter att ha velat hälsa och visa sin ödmjukhet genom att pussas i ansiktet. Han har dömts av en besiktningman som inte är sanningsenlig i besiktningsprotokollet (han motsäger det han sagt på inspelningen)och som är uttalat negativ till amstaff som ras. Vittnena som kan berätta hur händelsen gick till har inte hörts. Den som polisen pratat med (mamman) har blivit felciterad och man hör inte henne på nytt för att rätta till felet. Polisen visar ingen dokumentation av skadan. En hund som biter en man i ansiktet orsakar inte två revor efter framtänder på mannens överläpp! En hund som biter gör det med tänderna i båda käkarna. Däremot är den skada en natyrlig följd av att ha blivit skallad av en hund som har munnen öppen (vilket amstaffhundar ofta har när de är glada, de drarupp överläppen och ”ler”). Man använder uttalanden om att Jack - som är instängd ensam och inte mår bra - är deprimerad, och arg på hanhundar, för att stödja beslutet att han ska dö. Jack har alltid varit en snäll och glad hund. Nu ska han offras för att han tillhör fel hundras. En ras som är framavlad med människovänlighet som ett av sina allra främsta drag. LEVA Djurskyddsresurs & Djurens Jurister tycker att: En hund ska inte dömas till döden p.g.a. en olyckshändelse. Än en gång har en polismyndighet använt tillsynslagen på ett helt felaktigt sätt. Besiktningen som gjorts har stora brister. Besiktningsmannen är inte sanningsenlig. Den här gången finns det bevis på det genom en inspelning. Hur många hundar har dömts ut av andra osanningar? Polisens s.k. utredning är en parodi där man överhuvudtaget inte ser anledningen till att höra vittnen men okritiskt accepterar anmälarens version av händelsen. Som stöd för sitt avlivningsbeslut tar polisen upp uttalanden som är hörsägen och enbart handlar om generella fördomar mot amstaff . Detta är mycket osakligt. Man anför också ett uttalande från ett djurpensionat. Uttalandet visar inte på minsta farlighet hos Jack, men blottar stor okunskap hos den som skrivit det. En person som enligt polisen får betalt för att förvara hundar som omhändertagits. Mannen som driver pensionatet skriver bl.a. att Jack ”klättrar” på folk och att hans fru därför tycker att Jack är otrevlig. Ska det föreställa ett uttalande från en sakkunnig person? Jack har förmodligen kennelhosta men han hålls instängd och avskild från sin familj. Polisen vägrar att låta veterinärundersöka honom. Man gör sig därmed sannolikt skyldig till djurplågeri. Jack har inte gjort något fel. Det som hände var en ren olyckshändelse. Jacks ägare älskar honom över allt annat. De är ansvarsfulla djurägare som aldrig brustit i tillsyn. Tillsynslagen säger att en hund som innebär en fara och där det inte kan anses räcka med mindre ingripande åtgärder, kan omhändertas. Jack innebär ingen fara. För den händelse polismyndigheten skulle göra en annan bedömning är det ju uppenbart att t.ex. munkorg skulle vara en tillräcklig åtgärd som skulle hindra Jack från att pussa fler människor som hälsar på honom. Jack bör alltså inte vara omhändertagen. När det gäller frågan om vad som ska hända med en omhändertagen hund ska man titta på omständigheterna kring händelsen samt på ägarens tillsynsförmåga. Sammantaget leder detta till att det är fullständigt orimligt att avliva Jack. Detta är i strid med sunt förnuft och med de rättsregler som ska användas. Det är en rättsskandal att en hund och familjemedlem ännu en gång behandlas på detta sätt! Polisen måste ha relevant kunskap, både om hundar, hundars beteende, och om de regler polisen har till uppgift att tillämpa.