Livet som mamma
Jag börjar sakta men säkert hitta tillbaka till mig själv... Livet som småbarnsförälder är fantastiskt på alla sätt och vis, men det är många nya intryck, rutiner, saker att tänka på och ja..
Jag går numera under namnet mamma, ja inte är det neo som plötsligt börjat prata utan det är alla andra som kallar mig det.
De som inte längre kan ha ett vuxet samtalsämne med mig för att jag plötsligt sliter fram ett bröst eller flaskan mitt i diskussionen om gårdagens fylla eller ännu värre - djupa kärleksproblem.
Sen avbryter jag hela tiden med ett "åhhh han ler, har du sett?" eller ett "mammas lilla älskling" med mjuk bebisröst och ett överdrivet stort leende.
Jag gör tappra försök till att hålla kvar fokuset för att hänga med i skvallret och agera bra vän, men det är inte alltid det lättaste, man tänker helt annorlunda nuförtiden , man fokuserar inte på strunt saker , det enda man har i tankarna numera är Neo!
