Människor skrämmer mig, ibland känns det som att många glömt vad som är viktigt i livet och jag kan inte

riktigt förstå varför man spiller tid på att såra andra. Alla kämpar vi lika mycket för en plats tillräckligt stor för

att få vara en själv här på jorden, alla med samma strävan ..att få vara lycklig eller iaf få må bra ibland!

Alla är vi lika men med olika värderingar, känslor och historier som gör oss till dem vi är. Människan är inte ond

men ibland förvandlas rädsla till ondska och hur ska vi hjälpas åt att tänka annorlunda?

Kom också ihåg är att även i den perfekta världen finns problem, bakom varje fasad finns en sårbar människa.

Ett ord kan riva samman en hel värld, där vi inte är mer än människa. Acceptera andra för det de är. Era olikheter, era svagheter och styrkor. Inspireras i de ni avundas och försök att förstå andra genom att se åt dig själv.

livet istället för problemen! Alla kan vi behöva en spark i röven ibland. Life is short!